(mål rörande nybyggen och nybyggare m.m.)

 

JJ = Jukkasjärvi tingslag.

ET = Enontekis tingslag.

1656, JJ: ”Lars Jonsson i Koxa”

1658 ET: Hustru Brita Henriksdotter i Muonioniska kärade till sin styvson Nils Olsson i Kittilä om ”någon arf och mårgengåfuo”. De förliktes sedan Nils skille ge henne en årsgammal häst, en håp och ett silverspänne.

1659 JJ: Mickel Henriksson [Mikonheikki] i Siggevaara  besvärade sig över Olof Matsson och Erik Eriksson, sedan de ”med ett trä ihäl fält hans fader” Henrik Mickelsson. De hade varit på resa till koppargruvan och slagit läger för natten. Då hade Olof och Erik fällt ett träd, varvid de varnat Henrik för att han skulle ”wachta sigh at trä icke skulle falla på honom”. Då svarade han: ”iagh ähr fuller så gammal at iagh iu kan see huart trä faller”, men när trädet föll, föll det på Henrik Mickelsson, så att han dog. Olof Matsson och Erik Eriksson dömdes att böta var sina 4 1/2 Mark, eftersom de sagt åt Henrik att stiga undan.

1660, ET: ”Dito kom för Rätten Mikkel Jönsson [Kyrö] från Pello och begärde at få behålla sitt boostelle Wid Wondes träsk och beslötz att effter han ähr arfuinge der till på sins hustrus wägne så tillåtes honom bete. Boostelle.”

1661, ET: Mats Persson i Suonttavaara kärade till Per Henriksson [Aasa] i Kylisuando, ”tillförende hade bodt uthi Juxänge Neder på Landet” om dennes boställe. PH skulle ge MP 2 rdr och få behålla bostället.

1665, ET: Anders Karist kärade till brodern Mats Karist om 3 Riksdaler han 1664 blivit skyldig Anders för rävtänger. Mats nekade inte till detta, och rätten beslöt att Mats snarast skulle betala Anders 3 Riksdaler.

1666, JJ: Henrik Johansson Tolck var nämndeman 1666-68

1666, ET: Olof Persson i Peltojärvi begärde ”skifta och byta” arvet efter sin salige fader Per Päiviösson, som blivit far till två kullar barn, varav den ena kullen fanns i Norge. Det beslöts att arvet skulle skiftas mellan kullarna. Bud skulle skickas till kullen i Norge, så att den skulle kunna komma tillstäds, men Lars Matsson skulle skifta arvet som tillföll kullen i Enontekis. Olof Persson skulle emotta arvet till dess de andra barnen var komna i myndiga år.

1667, ET: Olof Persson, länsman i Peltojärvi.

1669, JJ: Karin Tomasdotter i Vettasjärvi har slagit Nils Mickelsson ibidem en pust. Sakfälldes till 3 marker.

1669, ET: Mats Karist har skövlat Per Persson i Suonttavaara på väg till tinget. Sakfälldes till 6 marker.

1669, ET: Nils Matsson Karist lägrade Gunilla Persdotter till mökränkan och sakfälldes till 40 marker. Konan hade intet att böta med.

1671, JJ: Bengt Henriksson, borgare i Torneå, var gift med en syster till Ingrid Larsdotter i Pajala

1671, ET: Per Hinderssons [Aasa] efterleverska Agneta Henriksdotter i Tullinkisuando hade tillhandlat sig ängesland av Per Ersson [Kuttainen] därstädes 1669 6/3, samt av Olof Hansson i Suonttavaara 1670 x/2.

1671, ET: Måns Mårtensson i Muonionniska köpte 1670 7/2 av Henrik Nilsson i Enontekis ”Fijskerijen i karissouan och dess Underliggiande Träsker, sampt all Ängeslandh och tillfällen wijdh bete. Karissouan medh alle andre ägor”.

1671 ET: Fisketräsk i socknen:

Rounala sameby:

Kilpi Järfwi (Kilpisjärvi) brukas av hela byn och är ett svagt träsk.

Kiehlä Järfwi av gamle Per Perssons arvingar och Simon Olsson.

Ruto Järfwi: Lars Guttormsson, Henrik Guttormsson och Guttorm Nilsson.

Siuodde Järfwi: Henrik Hansson allena.

Niarmech: Jon Pålsson och ”Understundom flere, som lust hafwa där att fijskia.”

Dock fiskade Rounalaborna mest i Västersjön, eftersom deras träsk var svaga.

Suonttavaara sameby:

Ringa Järfwi av Nils Månsson (Hotti), Mats Olsson och Per Matsson.

Fyra små sjöar benämnda Hetha Järfwi av Nils Olsson och Henrik Nilsson.

Jocka Järfwi av Henrik Nilsson, Mickel Nilsson och ännu en Henrik Nilsson, samt bröderna Tomas, Rasmus och Jon Tomasson från Jukkasjärvi.

Palla Järfwi av ”några bönder från Övertorneå.”

Kiälota Järfwi (Kelottijärvi) av Nils Hansson, Henrik Houa och Anders Houa.

Manna Järfwi av Jon Nilsson och Nils Larsson.

Karisoua Elf (Karesuando) av Henrik Nilsson och Måns Mårtensson (Karesuando).

Rådos Järfwi (Ruodusjärvi) och Tullinghsuando av Per Eriksson (Kuttainen), Per Persson och Per Henriksson Aasas änka hustru Agneta.

Luongas Järfwi av Per Persson allena.

Peltojärvi sameby:

Passma Järfwi, Pelldo Järfwi och Romba Järfwi av Olof Persson, Anders Persson och Nils Eriksson.

Pöras Järfwi av bröderna Jöns, Per och Johan Olsson.

Paijais Järfwi och Suolo Järfwi av Mickel Olsson, Nils Olsson, Nils Persson och Lars Nilsson.

Nächali Järfwi och Tuorkot Järfwi av Eskil Nilsson och hans svärfader Olof Nilsson.

1674, ET: ”Ländz i Päldojerfwi Olof Persson framladde en domba af Dato den 3 Feb. 1660, angående om enbonde ifrån Torne och Pällo byy bedh. Mikkel Jönsson [Kyrö], hwilken hade lofwat att sätta sig Neder och boo i Lappmarcken, och bruka med samme lapp i lagh uthi Wondes träsk detta bemt. Bonde Mikkel Jönsson icke hafwer efterkommit, att sättia sitt boställe i lappmarken, Uthan om wåren i bästa Fiske leeken reeser han Dijt och brukar fisket så länge dett påstår och sedan reeser han utföre till Öfwertårne igen. Altså tillsade och Utlofwade Befalldningzman med sin skrifwelse föbiuder bent. Bonde, det han här efter afstår att bruka något fiske i lappmarcken wid böther till giörandes.”

1674, ET: Jöns Jönsson i Kuivakangas förpantade Tuluswando för 30 daler till Per Eriksson Kuttainen.

1674, ET: Olof Persson länsman i Peltojärvi och hans hustru Elin Guttormsdotter var barnlöst folk och utan arvingar.

1677, JJ: Olof Persson i Taroniemi hade 1676 varit stämd av Isak Eriksson att svara på anklagelser om landsköp och detta år av Anders Nyman för samma sak, men då han inte infunnit sig sakfälldes han för vardera tillfället till 2 Marker silvermynt.

1677, ET: Måns Mårtensson Karesuando och hustrun Margareta Tomasdotter upprättade testamente.

1677, ET: Måns Mårtensson köpte 1675 6/2 fiskerätten av Henrik Nilsson i Suonttavaara.

1679, JJ: Kerstin Olofsdotter besvärade sig över att lappen Olof Häifwä slagit ihjäl hennes man Jon Hansson sommaren 1678. Dessa samer ”woro Cammerater och hafwa bäggie waritt Cronones Soldater” i Torneå socken, men sedan hade de rymt tillbaka till lappmarken från soldattjänsten. Kerstin berättade att Olof hade sålt en skjorta, en grön klädeströja, en vadmalsjacka ett par skinnbyxor, nät, två kittlar, ett spjut och andra saker som tillhört hennes make till lappen Jon Mickelsson. Sakerna blev till största delen framvisade för rätten.

Olof nekade först att han tagit dessa saker av Jon Hansson, men erkände och tillstod sedan att han sommaren 1678 mördat Jon när de var stadda vid träsket Rättas Järfwi där de blivit trätande om fyra nät och två kopparkittlar. I trätan hade Olof tagit ett spjut och slagit Jon i huvudet så att han strax blev död. Sedan hade han täckt honom med mossa i skogen. Olof dömdes från livet vilket hänsköts till hovrätten.

1679, ET: Erik Månsson och Per Kuttainen skulle bygga kyrkbänkar och därför få 12 daler kopparmynt.

1680, JJ: ”Jon Andersson i Wetter Järfwi”

1680, ET: Handl. Olof Mört i Torneå med flera anklagades av andra borgare för olovlig handel i lappmarken i november 1679.

1680, ET: ”Länsman Måns Mårtensson förbjöds att vidare idka handel i lappmarken, ”Thorneå borgerskap till praejutitz och Förfång.”

1680, ET: Måns Mårtensson tolvman 1680-88

1681, ET: Kapellanen Olof Sirma hade kallat länsman Måns Mårtensson ”Hoorkarl, Skiälm, Tiuf och Röfware, jämbwäl slagit och hårdragit honom.” OS fick böta 3 mrk. Smt för vardera av fyra skällsord, samt 6 mrk. Smt. För pust och hårdragning, sammanlagt 18 mrk. Smt.”

1681, ET: Nils Olsson i Suonttavaara hade pantsatt fisketräsket Mattala Järfwi hos Måns Mårtensson för 16 daler kopparmynt. Nu ville Nils betala sin skuld, och återfå sitt fisketräsk.

1681, ET: Länsman Nils Persson i Peltojärvi och hans bröder hade för andra gången citerat Mickel Jönsson [Kyrö] i Vuontisjärvi till svars till nästa ting i Kittilä angående deras tvist om Vuontisjärvi och några andra därom liggande träsk.

1682, JJ: Mickel Grelsson [Ullatti] inlämnade en klagoskrift där han hävdade att Jon Eriksson i Siggevaara vid Bartolomei tid 1681 hade stulit tre ”skiöna Oxe Reenar”. Jons syster, hustru Anna Eriksdotter, som suttit och vaktat deras far Erik Olssons renar och Nils Mickelsson i Siggevaara hade märkt att tre renar hade blivit slaktade ett stycke från Jons kåta. Dessutom hade Jon för två år sedan bekänt att han stulit renar av nämndeman Jöns Persson (Juto) i Tärendö. Därför fann rätten att allt tydde på att Jon Eriksson var skyldig till det Mickel anklagade honom för, varför han ålades att till nästa ting söka 12 ”gode wärningz män”, som kunde intyga hans oskuld.

Jon Eriksson svarade dock att han ingalunde kunde uppbåda dessa 12 män, varför han lämnade rätten ”omdöme hwadh dhe medh honom giöra willia”. Tingsrätten dömde honom att böta 72 Daler kopparmynt för renarna, men då han inte hade något att böta med pliktade han med sin kropp.

1683, JJ: Mickel Grelsson Ullatti blir tolvman.

1683, JJ: Erik Mickelsson Rahtu [i Kuivakangas] kärade till Olof Klemetsson i Lainio. De delade på ett fiskevatten, men Olof hade inte betalt sin del av skatten, varför Erik i 15 år hade betalt även Olofs andel. De beslöt ”efter någon Discurs och Conference them emillan”, att Olof skulle ge Erik 15 marker gäddor för vart och ett av de 15 åren, samt att i fortsättningen betala sin del.

1683, ET: Per Eriksson Kuttainen tolvman 1683-94.

1684, JJ: Nils Fransson Servio tillstod sig ha lägrat Susanna Hansdotter. Bötade 40 marker silver och genomgick uppenbar kyrkoplikt.

1684, JJ: Henrik Larsson [Lauri] i Tärendö dömdes att betala 3 marker silvermynt för stämnings försittande, sedan han inte accepterat Siggevaaras lappars stämning för intrång på deras fiskevatten. Han förbjöds vid vite av 40 marker silvermynt att göra vidare intrång.

1685, JJ: Profossen Nils Jönsson Karist framträdde som fullmäktig för ”åthskillige bönder i Öfwer Torneå Sochn” och klagade över att Mickel Grelsson [Ullatti] hade gjort stora intrång på deras ägor, men då detta skulle ha skett i Övertorneå, stämdes Mickel inför nästa ting i Övertorneå.

1685, JJ: Mickel Grelsson [Ullatti] besvärade sig över några torneåbönder för intrång på hans ägor i Tärendö, men då Tärendö inte ligger i Lappmarken uppsköts målet till Övertorneå ting.

1685, JJ: Lappen Jöns Nilsson tilläts av byamännen bo med Jon Eriksson vid ”Måskawoma och Såuto Jerfwi” mot att han erlade kronans skatter, eftersom både Jöns och Jon ”kunna hafwa där godh lägenheet att boo, och sökia sine näringzmedell”.

1685, JJ: Erik Jönsson [Juto] i Tärendö besvärades sig över att Mickel Grelsson Ullatti skulle ha gjort honom ”för när” med sina giller på det land Erik hade köpt av samen ”Häifwä Junckka”, som sedan blivit soldat. Mickel förklarade att detta land låg inom lappmarkens rå och rör och låg närmare hans boställe än Eriks. De förliktes inför rätta och kom överens om att båda bruka landet och tillsammans betala lappskatten för det.

1686, JJ: Jon Eriksson från Tingevaara kärade till Per Persson, föregivandes att Per ville tränga honom från hans föräldrars egendom, skog och fiskevatten vid ”Såuta Jerfwi”. Per Persson invände att han köpt Soutujärvi av Jon Erikssons fader. Rätten fann dock att Jon Eriksson skulle återfå Soutujärvi mot att han betalade Per Persson 47 Daler och 16 Öre kopparmynt, men Per skulle behålla ägorna tills han fått sin betalning.

1686, ET: Per Kuttainen länsman i Enontekis.

1688, JJ: Nämndeman Rasmus Olsson och länsman Josef Eriksson [Juuso] skulle syna fisketräsket ”Olås Jerfwi” för att avgöra rätta rå och rör i tvisten mellan Anders Andersson Karvonen och Olof Klemetsson [i Lainio].

1688 JJ: Lars Henriksson i Tärendö framträdde som fullmäktig för sina grannar i Tärendö, och klagade över ”åthskillige Lappar” i Jukkasjärvi som brukade Kääntöjärvi och Parakkasuando. Lars framvisade en skrivelse undertecknad 1687 5/3 av landshövding Henrik Wijnbladh som sade att tärendöborna hade rätt till dessa land, och att ”lapparna” inte skulle intränga på Tärendöbornas skog och fiskevatten.

När rätten frågade vilka som gjort intrång svarade han att det var ”dhe Lappar som boo widh Wettes Jerfwi”, men då svarade samtliga ”gambla och ålderstegne” män i Jukkasjärvi att det var Vettasjärvisamernas utåldriga ”bruk och häfd” att bruka dessa land, medan tärendöborna bara några gånger varit upp i lappmarken för att bruka dem.

Sedan uppvisade Vettasjärvisamerna en gammal dom, underskriven ”af een widh Nampn Jakob Burman” och tolv nämndemän 1618 12/2. Denna dom visade att Kääntöjärvi och Parakkasuando var samernas egendom och att de skattade för den till kronan.

Tärendöborna ville sedan ha ”syyn och randakningh” av alla gamla brev och råtecken som kunde finnas i saken. Samerna protesterade, men rätten kunde inte neka till Tärendöbornas begäran, varför målet skulle tas upp på nytt vid nästa ting.

1688, ET. Per Eriksson Kuttainen köpte av Olof Tomasson [Mämmi] i Muonionniska Mertajärvi och halva Idivuoma för 30 daler kopparmynt. I köpte ingick ett hus som OT hade uppsatt ”där”.

1689, JJ: Anders [Andersson] Karvonen [i Anttis] och Olof Klemetsson i Lainio tvistade om ”Olås Jerfwi, och den där om liggiande skogh och marck.” Tolvman Eramus Olsson i Siggevaara och Johan Eriksson länsman i samma by utsågs till synemän för att undersöka saken.

1689, ET: Olof Mört rådman.

1690, JJ: Landshövdingen Gotthard Strijk var närvarande vid tinget. Rasmus Olsson och Josef Eriksson fann att Anders Karvonens käromål mot Olof Klemetsson i Lainio ”mehrendels är af null och intet wärde”. Resolverades att träsket låg under Olofs boställe och att han skulle betala Anders så mycket han själv givit för träsket, nämligen två lispund gäddor, och sedan kunna bruka och skatta en mark gäddor årligen för det. Det befanns att Anders ägde och skattade för åtta andra träsk i Lappland och brukade den skog som löd under dem. Han skattade därför 6 marker torrfisk.

1690, JJ: Klockaren Lars Johansson i Jukkasjärvi besvärade sig över att ”Lappallmogen” i Jukkasjärvi inte hade givit honom de tre gråskinn per rök han blivit lånad i klockarlön, vilket var ”ganska orichtigt” och ledde till att han inte kunde försörja sig. Därför anhöll han om att hans lön skulle ökas till fyra gråskinn från varje rök, vilket motsvarade 8 Öre kopparmynt.

Allmogen samtyckte till att ge honom denna lön, samt att ge honom ett par lappskor eller handskar (värda 16 Öre kopparmynt) per rök för att han lärde deras barn läsa.

1690, JJ: Petter Servio anklagades av hustru Karin Olsdotter för att ha förbannat Jukkasjärvi kyrka, men Petter menade att han sagt att han inte skulle resa dit, om inte prästen höll predikan på svenska.

1690, ET: Måns Mårtensson och Margareta Tomasdotter: Då de i detta äktenskap, som var Måns andra, inte hade några barn, anhöll de om att göra hustruns systerson Samuel Olsson [Riska] till arvinge för hustrun, mot att SO lovade att ”hoos dem förblifwa, skiöta och försörria till deras dödedagar, emedan de sielfwe äre kombne till någon högh ålder.” Detta stadfästes av rätten.

1690, ET: Måns Mårtensson fordrade hyra av lappallmogen, eftersom han i sin gård hade inhyst Olof Sirma i ett år och sju månader fram till dess prästgården blev uppbyggd. Han och allmogen förlikades.

1690, ET: Mickel Persson Aasa fick efter tillåtelse av befallningsmannen uppta bostället ”Pållå Jerff”, som Nils Andersson Karist tidigare besuttit, men på 6 år inte skattat för. Av denna anledning hade bostället tillfallit kronan, som nu gav Mickel rätt att bruka det.

1690, ET: Anund Jönsson [Riska] i ”Iddowara” fick lov att ”oklandrat besittia och possidera” sitt boställe som tillfallit honom genom arv, men som några år legat öde, mot att han skattade för det till kronan.

1690, ET: Per Eriksson Kuttainen framlade en köpeskrift, som visade att han hade köpt Tullingesuando av Arendt Grape för 30 daler kmt. AG hade i sin tur köpt T-suando av Jöns Jönsson i Kuivakangas.

1691, JJ: Samuel Mört vid masugnen och Gertrud Staffansdotter från Kengis hade bedrivit lönskaläge för andra gången och avlat barn. SM dömdes därför att böta 80 mrk. Smt och GS dömdes att böta 40 mrk. Smt.

1691, JJ: Bruksskrivaren Petter Qvist lade fram en skrift av borgaren Herman Kempe i Torneå, daterad i Kautokeino 1690 1/2, där han anklagade Erik Jönssons [Stålnacke] söner Jöns och Johan Eriksson samt drängen Jöns Mickelsson för att ha stulit och slaktat två renar som tillhörde Kempe. Kempe skrev att de hade stulit och slaktat renarna i skogen och sedan gömt köttet på en holme. De anklagade bekände brottet och dömdes att ersätta Herman Kempe med 4 Riksdaler eller 8 Daler silvermynt, samt att böta 72 Daler silvermynt.

1691, JJ:Anders Jonsson i Siggevaara besvärade sig över att Hans Perssons [Pekkari] söner i Tärendö vid alla tider på året lade ut fångstredskap och fiskade i hans ägor Kääntöjärvi och Parakkasuando, vilka hans förfäder enligt en dom undertecknad av Jakob Burman 1618 12/2 i alla tider ”åthnutit i roolig possession”.

Nämndemännen och andra gamla byamän berättade att Anders Jonssons förfäder alltid utan någons klander eller åtal hade brukat Nurmajärvi, som löd under Kääntöjärvi. Därför tillsades Hans Perssons söner allvarligen att hädanefter vid vite av 40 Marker silvermynt upphöra med allt olovligt fiskande och jagande på Anders Jonssons träsk, skog och mark. De hus eller kåtor som de hade satt upp på hans mark skulle ”nedrifwas och omkullkastas”.

1691, ET: Erik Månsson Karesuando anklagade Olof Sirma för att i augusti 1690 ha överfallit honom med ”hugg och slagh med nyckelknippa och käpp, smbt och Myckit munnbruk och grässlig swordomb”. Detta skedde vid prästgården, sedan EMK gått dit för att få nattvarden.

OS ska ha sagt: ”Efter tin Faders död, skall iagh iaga tigh medh Spöö ifrån änget”, varvid EMK svarade: ”een lort drifwen I hr. Siälasörriare, och icke migh ifrån min egendomb,” varefter OS slog honom. EMK hade Henrik och Mickel Persson Aasa, samt Per Kuttainen som vittnen till sina skador. OS dömdes att böta 40 marker för ”bönedagz brott,” samt 3 marker för var blånad. Sammanlagt 9 marker.

1691, ET: Mickel Persson Aasa inlöste en del av träsket Idivuoma av Per Ersson Kuttainen.

1692, JJ: Olof Klemetsson skulle betala Markus Eriksson i Vitsaniemis arvingar för att ha fiskat i Markus ärvda träsk Temingi Järfwi, Mada Jerfwi och Råfwa Jerfwi.

1692, JJ: Rådman Mickel Jönsson [i Torneå] fordrade att klockaren Lars Johansson [i Jukkasjärvi] skulle betala sin skuld till honom på 20 Daler kopparmynt, vilket han ej kunde neka.

1692, JJ: Olof Klemetsson i Lainio skulle ”förnöya och afstilla” Markus Erikssons arvingar i Vitsaniemi för fiskeriet i Temmingijärvi, Matajärvi och Rova Järvi, vilka av ålder brukats av Markus.

1692, ET: Mickel och Henrik Persson Aasa anklagade Per Kuttainen för att ha slagit dem tillhöriga ängar i Ollisådasaren Suu. Detta skulle undersökas och tas upp vid nästa ting.

1692, ET: Per Claesson [i Muonionniska] fordrade av Per Kuttainen 5 dlr. Kmt, vilket skulle betalas utan dröjsmål.

1693, JJ: Olof Mickelsson Törnqvist besvärade sig över Per Persson i Siggevaara, som hade bebott och brukas Olofs arvsägor i Soutuvuoma i 28 års tid utan att skatta för dem. Sedan hade Per för några år sedan flyttat från Soutovuoma till Tärendö. Därför ville Olof nu överta och skatta för sin fars ägor i Soutuvuoma.

Per Persson kunde inte neka till detta, utan bekände att Olof var den rätta arvingen till ägorna. Han sade dock att han uppfört några hus på platsen samt förbättrat hemmanet. Rätten fann därför att Olof skulle få överta ägorna mot att han betalade Per 20 Daler kopparmynt för husen och förbättringarna, vilket båda parter förklarade sig vara nöjda med. Olof lovade med handslag att genast betala Per de 20 Dalerna.

1694, JJ: Henrik Eriksson från Lådwijk [Lovikka] begärde rättens tillstånd att få uppta bostället Keinosuando där Per Persson hade bott i 2 år och sedan ”afståt och lembnat uthi Ödes måhl”. Rätten gav honom detta tillstånd, dock med förbehållet att även landshövningen skulle godkänna det.

1694, JJ: Lars Olsson Lodvik [i Kuoksu] och Henrik Mickelsson Vittangi tvistade ”sigh emellan om Jorde Ägor och Fiskerij”. Erik Jönsson och Nils Hansson sattes av rätten att jämka mellan dem.

1694, ET: lappen Jakob Jönsson Uija visade att han betalt sin gamla skuld på en ”Gild Röd Rääf” till framtlidne finnen Måns Mårtensson, vilket änkan tillstod.

1696, JJ: Lars Olofsson [i Kuoksu] och Henrik Mickelsson [Kyrö i Vittangi] tvistade om de slåtterängar som låg mellan Kuoksu och Vittangi. Det beslutades att Henrik Kyrö skulle bruka och bärga: ”den Öfre deelen om sin gård till Ängesland, och Lars där emoth den Nedre deelen om hindrichs Gård, Kwåxssuando brevid”.

1696, JJ: Peder Jonsson I Parakkasuando hade spridit ryktet att han själv hade idkat ”olofliget Omgiänge” med Erik Jönsson Stålnackes dotter Kerstin [sedermera g.m. Olof Baltzarsson Thun]. PJ trodde sig veta att han skulle få henne till hustru och hade därför spritt ut ryktet att han hade legat med henne. Han fick böta 3 mrk. Smt. För olovlig beskyllning. Han pliktade med fängelse.

1696, ET: Erik Månsson [i Karesuando] anklagade sin styvmor Anna Tomasdotter, som nu var gift med Nils Nilsson Niva, för att ha undanhållit EM och hans syskon arvet efter fadern. NNN visade en skrift av år 1692, sär alla arvingar förklarade sig nöjda med arvets fördelning.

1696, ET: Henrik Aasa och Olof Tomasson [Mämmi i Muonionniska] kärade till Samuel Olsson för att han utan deras lov och tillstånd slagit sig ned att bygga och bo på deras ägor vid den norra delen av Idivuoma träsk, som deras förfäder innehaft. Samuel hade orsakat dem stort ”praejuditz och förfångh” i deras fiskevatten.

Men då allmogen intygade att Idivuoma med dess underliggande lägenheter i skog och mark räckte till för dem alla tre beslöts att Samuel med allmogens ”nu gifne ja och Consens” fick tillåtelse att slå sig ned på den nedre eller södra sidan av träsket.

1697, ET: Kristian Elingius anklagade Per Kuttainen för att ha undanhållit honom smörtiondet. PK dömdes att böta 3 mrk. Smt. För tredsko.

1697, ET: Henrik Hindersson Hetta fick rättens tillstånd att bosätta sig vid ”sijne Förfäders landh och fiskiewattn wid Åunis Jarfwi”.

1698, JJ: Henrik Eriksson Lodvik blev tolvman 1698.

1698, JJ: Olof Mickelsson Törnqvists bror Johan Mickelsson i Tärendö hade för 7 år sedan friat till Sigrid Nilsdotter i Siggevaara.

1698, ET: Anders Andersson Kuttainen blir tolvman.

1698, ET: Nils Nilsson Nivas och hustru Margareta Tomasdotters testamente av 1696 4/1 konfirmerades av rätten.

1698, ET: Angående Erik Månssons [i Karesuando] talan mot styvmodern befanns att han och hans syster fått var sin tredjedel av arvet efter fadern. Tolvmännen Mickel Persson Aasa och Anders Andersson Kuttainen skulle utreda vem som ägde den äng han hävdade att styvmodern honom fråntagit.

1698, ET: Det fastställdes att Olof Nilsson Sirkka i Kittilä inte hade rätt att fiska i Vuontisjärvi, som Mickel Kyrös söner ägde och Jöns Mickelsson Kyrö skattade för.

1698, ET: Vid tinget i Enontekis 1698 föreställdes Maria Mårtensdotter från Rounala, vilken var omkring 50 år gammal och hennes son Anders Anundsson, omkring 17 år gammal. Anders var hermafrodit, ”dock meera synes Inclinerat” att vara man än kvinna, eftersom hans urin flöt ur en manslem. Dock saknade han testiklar och var därför oförmögen att avla barn.

Maria tillfrågades hur det gått till när hennes make och Anders far, Anund Jonsson Riska omkom, varvid hon svarade att eftersom det redan var bekant hur det gått till, ville hon bekänna sanningen om saken. Hon berättade att hon tidigare varit gift med en Lars Speinsson i 5 år och efter hans död varit änka i ett år varefter hon gifte om sig med Anund Jonsson Riska. De hade varit gifta i 18 år och under hela den tiden hade hon blivit så illa behandlad av sin man att det inte gått en dag utan att han börjat träta med henne eller slå henne.

Sonen Anders Anundsson och kapellanen Olof Sirma och flera andra intygade att så var fallet.

Maria berättade att Anund ofta hade hängt henne huvudstupa i ett träd och piskat henne med ris, rentömmar eller andra tilltyg och att hon därför hade blivit halt och förlamad. Hon hade några gånger försökt rymma från honom, men han hade spårat upp henne och sedan hanterat henne ännu värre än förut. Vid Mickelsmässotiden hösten 1697 hade han inte låtit henne äta på tre dygn, och på det tredje dygnet, som var en söndagskväll, hade han skickat bort henne för att hämta skogräs och sonen Anders att hämta fisk ur visthusboden. Sedan hade han lagt sig i sängen för att sova.

Men Maria och Anders hade bestämt sig för att en gång för alla ”undslippa detta hans tyranii” och för att slå ihjäl honom när han hade somnat in, ”hwilket dhe och gjorde”. Maria gick in i kåtan där hennes make låg och sov naken och slog honom tre gånger i huvudet med en yxhammare tills han slutade röra på sig, Sedan sa hon till Anders att även han skulle slå Anund, ”eller skulle han få samma Rätter”. Då tog han emot yxan, men hon hade inte sett om han slagit sin far eller inte.

Anders sade att han hade tänkt slå sin far, men att han då hade tappat yxan ”aff häpenheet”. Han erkände dock att han varit i samråd med sin mor om att döda fadern. Sedan släpade Maria och Anders ut Anund Riskas döda kropp på Idijärvi, som var betäckt med tunn is. Där högg Maria av hans ”hemliga ting” med yxan.

När tingsrätten frågade hur hon hade kunnat mörda sin äkta make på ett så fasansfullt sätt svarade hon: ”Det hade aldrig Skiedt, hade han icke warit så hård och Tyranisk emoot mig”, och sedan hon hade kommit på tanken att döda sin man hade ”den onde Andan” mer och mer givit henne styrka att göra det.

Något efter att mordet hade skett hade Aslak Andersson och Jon Hansson, som brukade dra not tillsammans med Anund Riska kommit till hans kåta och frågat efter honom. Maria och Anders svarade då att han något dygn tidigare hade givit sig av, men att de inte visste vart. Men när Aslak fick se Anunds nycklar, skor, bälte, bössa, kruthorn och andra saker som han alltid brukade bära med sig ”till Skougz och Annorstädes” ligga kvar i kåtan fattade han misstankar och sade till Maria: ”Du hafwer wisst dräpit din Mann”.

Maria tog sitt pick och pack och reste mot Norge, men Anders Anundsson blev kvar och bekände saken för länsmannen, som lät hämta tillbaka Maria, vilken också bekände sitt dåd.

Rätten slog fast att Maria hade mördat sin man på grund av hans ”Obilligheet och Grymhet” mot henne, men kunde ändå inte döma henne till annat än döden genom att brännas på bål.

Hermafroditen Anders Anundsson frikändes från att ha slagit sin far med yxhammaren, men då han bekänt att han velat döda honom samt varit i samråd med sin mor när mordet skedde och hjälpt henne släpa ut hans lik på sjön dömdes han att halshuggas och steglas. Domen hänsköts till hovrätten.

1699, JJ: Jöns Ersson Stålnacke köpte 1698 28/10 Olof Mickelsson Törnqvists boställe i Siggevaara.

1699, JJ: ”Lappmannen Nils Jonsson Keysare i Siggewara, som föedne höstes på Noth Isen i hastighet månde slagit sin Granne Mikkel Mikkelsson wid Öhrat, så att han syntz blå och blodigh, Sakfalles effter det 10 Capitl. Sårmåla B. medh willia L.L. till 3 mrkr. Sölfwermynt Treskpites boot.”

1699, ET: Anders Andersson Kuttainen ville tillägna sig sin svärfar Per Ersson Kuttainens ägor. Det beslöts att AAK, som ej var tillstädes, skulle nöja sig med det han fått av sin svärfar och istället uppbryta egna ägor på orten.

Utdraget och sammanställt 2003, samt 2010, renskrivet 2014 av Erik Kuoksu